kattenihattenmittnatten.blogg.se

Jag är i nödläge. Mina vingar viker sig som gamla knän och fotsulorna slår mot asfalten. Huvudet är tungt. Extra tungt idag. Ingen depression eller så. Känner bara tvivel, men i samma veva,  stora förhoppningar och önskningar om det som komma skall. Det är nämligen en sak jag har tänkt på under en relativ kort men intensiv period. Jag står mig tom i uppgiften, uppgiften att dela kärlek med en annan människa. En kärleksrelation. Jag är för blyg och osäker. Som att komma till ett land, där jag aldrig har satt min fot på gatorna framför mig. Jag har en nyfikenhet, dock. Även om varje enskild gata är unik i sig, vet jag att jag på något vis kommer att lära mig vissa gator och stigar i huvudet. Det där nervkittlet innan jag vet vart jag traskar är smaskigt som guld i mun. Även om man vill lägga sig ner och dö just då. Tafatt. Det är ett fantastiskt ord att beskriva den känslan när jag står där med vilsen men hungrig blick. 

 

Jag behöver en knuff. På riktigt. Jag är för blyg och osäker när jag träffar någon när det osar kärleksvindar inom mig. Annars är jag lite för stabil och säker på foten. Jag får helt enkelt utmana mig själv. Jävla MES!