tid
det känns som ett skott i magen. Min ögonlock seglar ner och slemmar igen så fort orden når min hörselgång. Jag mår illa. Vill lägga mig på golvet och dö. Ja, va fan! sluta yttra orden "tiden går så fort" "ja, snart är de små barnen vuxna" "är det redan torsdag? helskotta vad tiden rinner iväg" "När ska du börja plugga egentligen?" och sneglar mot uret på väggen, eller den värsta "det var inte längesedan du var så liten" och pekar på lilla alfred som är 3 månader... hej, HÅLL KÄFTEN!
tiden går inte fort, tiden går men absolut inte fort, tiden är tiden och då ska ni veta att jag har sett till så att tiden får anpassa sig efter mig. Alla som yttrar sig de här orden anpassar sig till tidens magiska och äckliga fingrar. Jag vägrar. herregud. Så jävla lättlurad är jag inte. Synd bara att alla andra ska pysa ut sin ångest och tidsnoja på mig.
Kommentarer
Trackback
