wuppp
allt börjar faktiskt klarna upp sig. Den hårt vispade grädden har simmat ut och förtunnat sig en gnutta. Stänk av kaffe och svett plågar min trappuppgång. Jag kramar hårt om koppen och ser försiktigt med kritiska ögon mot samtiden. Jag har hållt hårt i en hand som nu inom ett par sekunder har glidit mig ur greppet. Skönt att solen bländade hennes ansikte innan jag bet mig blodig i läppen av ångest, hopp och kärlek. Det är bäst så. Frågan är bara vad som väntar mig. Tålamod, samt, öppna ögon.
Kommentarer
Trackback
