kattenihattenmittnatten.blogg.se

det känns som ett skott i magen. Min ögonlock seglar ner och slemmar igen så fort orden når min hörselgång. Jag mår illa. Vill lägga mig på golvet och dö. Ja, va fan! sluta yttra orden "tiden går så fort" "ja, snart är de små barnen vuxna" "är det redan torsdag? helskotta vad tiden rinner iväg" "När ska du börja plugga egentligen?" och sneglar mot uret på väggen, eller den värsta "det var inte längesedan du var så liten" och pekar på lilla alfred som är 3 månader... hej,  HÅLL KÄFTEN!

 

tiden går inte fort, tiden går men absolut inte fort, tiden är tiden och då ska ni veta att jag har sett till så att  tiden får anpassa sig efter mig. Alla som yttrar sig de här orden anpassar sig till tidens magiska och äckliga fingrar. Jag vägrar. herregud. Så jävla lättlurad är jag inte. Synd bara att alla andra ska pysa ut sin ångest och tidsnoja på mig. 

Jag tror inte jag själv förstår vad som håller på att ske i mitt liv just nu. Det är som en raket som pyser, ryker och ryter. Folk står en bra bit ifrån och observerar krutspektaklet med stora och hungriga ögon. I Farfars runda glasögon reflekteras eldslågorna från de dussintals påtända marschallerna på innergården. Deras gemenskap och utsöndring av ljus och värme vittnar om tolvsslagets kommande utbrott på stjärnhimmelen. En raket som tar mig till Island. I början på November. Yrke? bonde. Jag får jobba med alla möjliga djur och jag får vara ute i naturen mest hela tiden. Jag vet inte riktigt om raketen inom mig ska sprängas eller hosta krut av lycka. Har dock svårt att se mig själv med gaffelspaden i högsta hugg och med en vetskap om att jag snart ska halka omkring bland alla kossor i det fantastiskt vackra landskapet. 

 

Det är knappast enbart det enda som får grytan att puttra hej vilt! nejnej, det är så mycket annat som ploppar upp som får mig att köpa ögondroppar för att kunna se det. herregud. 

 

Sista dagen. Andas. IGEN. Seriöst, vad skönt för min själ och kaka. Nu är det bara en fråga många i min omgivning ställer mig - Vad händer nu då? 

 

Ja, jag älskar att inte veta helt säkert. Börjar med en tripp till stockholm, sen? Den som lever får se! 

 

nu ska jag baka, herrå

Hallå! 

 

Helgen i backspegeln reflekterar skandaler, hångel, mat, skåne, after ski och ja, dimma i kikarn. Blickar framåt på jobb, böcker, tatuering och stockholm. OJA! 

Har den senaste tiden haft vårdkläderna på mig mest hela tiden. Skulle vilja vädra det nu och gömma det längst ner i en tunna. Med stängt lock, tack. Förstår mig inte på människor som klarar det här yrket med en heltidsemblem stämplat på bröstet. Jag vill hoppa på en kattrygg och sticka iväg! Vi får la se vad som sker med mig efter den 19 oktober. Tills dess, är det jobbrocken som gäller. 

 

Saker som du helt enkelt inte får missa är följande:

 

http://www.svtplay.se/video/340066/del-1-av-3

 

http://www.svtplay.se/video/329114/del-2-av-4  - dock är det här länken till del 2! 1:an finns. 

 

http://www.svtplay.se/video/339442/partiledardebatt-del-1-av-2-textad

 

In och se och ta in! 

 

plus att jag har urinvägsinfektion. 

 

 

 

 

Det finns mycket skit i världen. Det här är bra skit! 

 

Jag är i nödläge. Mina vingar viker sig som gamla knän och fotsulorna slår mot asfalten. Huvudet är tungt. Extra tungt idag. Ingen depression eller så. Känner bara tvivel, men i samma veva,  stora förhoppningar och önskningar om det som komma skall. Det är nämligen en sak jag har tänkt på under en relativ kort men intensiv period. Jag står mig tom i uppgiften, uppgiften att dela kärlek med en annan människa. En kärleksrelation. Jag är för blyg och osäker. Som att komma till ett land, där jag aldrig har satt min fot på gatorna framför mig. Jag har en nyfikenhet, dock. Även om varje enskild gata är unik i sig, vet jag att jag på något vis kommer att lära mig vissa gator och stigar i huvudet. Det där nervkittlet innan jag vet vart jag traskar är smaskigt som guld i mun. Även om man vill lägga sig ner och dö just då. Tafatt. Det är ett fantastiskt ord att beskriva den känslan när jag står där med vilsen men hungrig blick. 

 

Jag behöver en knuff. På riktigt. Jag är för blyg och osäker när jag träffar någon när det osar kärleksvindar inom mig. Annars är jag lite för stabil och säker på foten. Jag får helt enkelt utmana mig själv. Jävla MES! 

 

Har fast schema fram tills fredagen den 19 oktober. Sen då? ja, sen ska jag jobba, vila, andas, planera och kanske dra någonstans. http://ninukot.is/index.php?id=274

Jag ska köpa penslar, ett par hängslen och en penna, sen tar jag cykeln med en tjusig ryggsäck dinglandes på ryggen och beger mig. Vart vet jag ej. Jag kan verkligen inte bo hemma längre. Jag krymper, saneras och fryser ihjäl snart. Frågan är, vilka kläder ska jag ha med mig?