kattenihattenmittnatten.blogg.se

 En stor del av familjen har precis lämnat huset efter en rejäl påskmiddag och jag har gjort en frågeställning efter den här eftermiddagen. 

 

1. Hur många gånger kan man prata om vikt och dieter under en och samma laxbit? 

2. Hur många gånger kan man klaga på för mycket och god mat den senaste tiden? samtidigt som de gestalerar med handen runt magpartiet.

3. Hur många gånger fyller de sina tallrikar under det stundade samtalet?

4. Kan man jämföra maten på deras tallrik med ett propert försök till att likna Empire state building?

5. Finns det ändå plats för en bit tårta? 

6. Om det pratas om något annat, tror ni att någon frågar, Ska någon ha mer?

7. Tror ni att viktskämten skulle sina? 

8. Har de flesta i min familj ätstörningar samt kroppskomplex? 

9. sitter det en vit katt på mitt bröst nu?

10. Kommer jag sluta äta middag med min släkt?

 

svaren finner ni snart, i era smarta hjärnor. 

Det känns som att någon har skjutit mig i huvudet. Inte i magen, som det brukar kännas. Nä, den här känslan är ny. Jag tror att det är min nuvarande men icke ständiga livsstil som sätter sina spår i kropp och själ. Fick för mig att färga håret igår strax innan midnatt och nu sitter jag här och kämpar med silverschampoo och surriga ögon. va fan liksom! det var ju min lucky day igår! 

 

Igår hände det en annan rolig sak. Det var så rolig att jag ville lägga mig ner på golvet och slingra som en orm av skratt, kluckkluckkluck! Okej, klockan åtta dansar lets dance in på tv-rutan och mamma och kent sitter som tjackpundare runt deras langare och är så koncentrerade att deras hjärnor pulserade, typ. asså, deras ögon lös så stark att jag blev bländad och deras skrattsalvor och förväntningar och lyckorusningar över det här programet fullständigt vibrerade genom väggar och tak! Jag gick därifrån efter ett tag, efter min lilla slingerdans på golvet. Som sagt, jag gick och färgade håret påskgult. haj chaparall säger vi om det va. 

 

 

Dagens solsken drog fram munterheten och turen. Hittade en tjugokronorssedel, bara så där! Mitt i mölndals stationshus, mitt i ett av mina graciösa kliv framåt! Reaktion på det? PAFF! ojojoj, VAR DET HÄR UNIVERSUMS SÄTT ATT SÄGA TILL MIG ATT JAG INTE ENBART ÄR EN 10, UTAN EN 20???!?!?! det är inte möjligt! shiit! , SCHHH,, fokus, okej, andas! tänk om någon  har reggat upp en dold kamera? står och skrattar? typ Anders timell? pannan rynkade sig och pupillerna spetsades, jag tittade länge omkring mig innan jag grabbade tag om sedeln under sulan. Men det fanns inte någon krake som skulle säga "döh,döhhh, den tjugan är MIN, passa dig döhhh!". Jag fnittrade lite lätt som ett barn och just i en millesekund mötte jag blicken på en kille i sotarmössa som lite för tydligt visade sin avundsjuka på mitt kap. Den besvikelsen är aldrig lätt att se i någon snyggings ögon. ack nej!  men hallå, En tjuga liksom, VEM FAN TAPPAR EN TJUGA?!  man kan köpa mycket med en tjuga, eller låta den växa.. 

 

eller bara köpa läkerol för skiten. två paket till och med. Taken. 

Jag tror verkligen att det bor en liten katt i mig. Jag har nio liv. Eller, hade, snarare.. nu kanske jag har 7 eller 6 kvar. Någon som har den här kvinnans nummer? maybe we are meant to be 

 

 

Jag är så djävulskt trött att jag inte förstår varför jag envisas med att hålla mig vaken. Benen surrar och ögonen svider efter sviterna från jobbet.. Jag är bara så glad att jag får ligga i sängen halvt naken och smaska på ledigheten en stund innan kroppen stänger butiken för den här gången. God natt love birds. 

 

Äventyrets år fortsätter att smälla hårt på trumman. Helgens bravader har satt spår i hjärtat så nu är det tid nog att vårda ömt mot ömt. Dessutom! om 2 veckor lämnar jag radhuset och tar lasset till majorna. surrealistiskt som fan. Det är mycket nu! 

 

 

Jag tycker matrecensenter och stjärnkockar är ren idioti. 

Ja, jag är förkyld igen. Jag är en alldeles för enkel måltavla för bakterier med bulimi. De dem inte vet är att jag är MÄSTARE på att inta föda med killer instinct. Idag skrammlade jag ihop en morotssoppa, baserad på färsk ingefära, färsk citronsaft och skal, färsk vitlök, färsk röd chili, gurkmeja och annat gött. PLUS att jag äter strepsil och suger i mig en slags armé i tablettform. Men skit i det nu. Jag håller på att läsa "Lyckliga i alla sina dagar" av Nina Björk, som jag personligen snart skickar varsitt ex av till varje jävla sate i västvärlden. Gud vad världen hade blivit harmonisk och fager. Jag gjorde en skiss över mina fattiga frukost över hur jag ska ändra på hela samhällskonstruktionen. det är inte hållbart!!!!!!!!!!!! fatta. på alla sätt och vis. Man kan tro att världen är 20 år, jävligt impulsiv, tror att den kan allt bäst och älskar att hänga på stans alla ställen som serverar rödvin och cocktails för en liten sedel. 

Jag börjar jobba om fyra timmar. Under den tiden ska jag hinna bli arg på samhället igen och vårda mitt tunga huvud. Utomhus är det äckelvindar som förpestar. Jag kan inte riktigt sluta bli ledsen när det känns som att vinden häller en kanna iskallt vatten över ansiktet varje gång man tar ett kliv framåt. MEN STANNA INOMHUS DÅ! ja, fast nu är det så att jag är en utomhusmänniske. Jag älskar att höra gruset under skorna och bli smekt av solen i nacken. Jag funderar på att bli trädgårdsmästare. Tänk att ständigt springa runt i slitna hängslebyxor och randiga tröjor! Samt ta en kopp kaffe och gnaga på en egenodlad morot när man har parkerat rumpan i en jordhög brevid sin blomstrande trädgård. namnam! Jag ska nog sluta printa ner mina impulsiva drömmar. Pålitligheten rasar som en jävla lavin här! Jaja, en sak är säker och det är att det snart vankas glitter- och skrattfest på jazzhuset. Pang pang! 

Vet ni vad jag gjorde i morse? Jag fick ett rejält utbrott på vädret. Ja, ni läste rätt. 

 

Jag var nämligen ute och promenerade och så helt plötsligt kändes vinden inte lika kärleksfull längre. Jag fick kupa ihop kroppen och slå under ifrån! Det var fan inte kul och min harmoniska promenad i vårsolen förvandlades till en kamp om liv och död! GRR, Tankarna drogs till de där machoäckliga väktarna på Sticky fingers som behandlade mig som en bärplockare för ett par år sedan, plus att gråten och ilskan i halsen blandades som en cocktail i halsen, vilket blev att konsekvensen av det gjorde att jag skrek ut min sorg "den här kalla och hårda vinden är en metafor för det hårda samhället vi lever i, jävla kaptalister, narcissister, borgare och patriarkat-helvete!!!!!!!!!!!!" cry me a windy windy day. Jag hoppas någon hörde mig, för det gjorde inte jag. som ni kanske kom ihåg, jag har mina hörlurar på mig. Sen sprang jag hem med blodiga trosor och gummiben...

 

Nu ska jag byta binda och hämta nya böcker. En av böckerna är Bitterfittan.. HEY! 

Jag önskar mig en ny cykel. 

Idag har jag stört mig på: Blondibella och hennes blivande make Odd. Granskningen av våra skitspårvagnar, Janne Josefsson, EU, prestationsångest, min stirrande granne och sist men inte minst - tv-utbudet. 

 

rock n roll.

 

Det jag uppskattade: Nannas blogg, veggieburgare, rastlösheten, solen, mitt rödvin och mina telefonsamtal. 

 

nu vet ni. 

 

 

Det är en sak som stör mig. Det här fenomenet hände x-antal gånger här om dagen, och det lär ju knappast vara sista gången. Vad nu? 

 

Jo, jag var ute och tränade, tänjde och flåsade. När jag är ute flyter jag in i en värld av musik som rusar ut ur ett par extremt synliga hörlurar. Stora som dumboöron (nästan..)  Jag hör ingenting annat än min musik, Jag får liksom sänka volymen ibland så att jag hör att  jag verkligen andas. Jag är inte social då, helt naturligt och helt jävla uppenbart och förstårligt. MEN TYDLIGEN INTE FÖR ALLA. Okej, när jag möter människor under alla mina hurtiga turer ska alltid 2/5 BÖRJA PRATA MED EN! helt sjuk! Ser de inte att jag inte hör?! jag ser bara ett par rörande läppar och ett frågetecken som är riktat mot mig. JAG ÄR HELT FOKUSERAD PÅ MITT, OCH DU SKA FOKUSERA PÅ DITT. Jag skulle aldrig börja prata med någon (om jag inte kände personen i fråga, och kanske skulle umgås med hen) om de hade ett par vantar med sinande musik påklistrat på öronen. OCH DET VÄRSTA ÄR ATT DE INTE BARA SÄGER "Hejhej hallå, hurtigbulle" nej, för det hade varit ok. de orden kan man läsa på läpparna och vinka lite lätt så, men det är när de skall envisas med att prata SKIT. Typ "Jag såg allt att det var en ung människa som kom emot mig, man ska gå MOT trafiken, giggle, nöff) SERIÖST, VI BEFINNER OSS PÅ EN ÖDE LANTVÄG. DET LUKTAR BETYDLIGT MER KOSKIT HÄR MER ÄN AVGASER! Helt obefogat av mr pekpinne. 

 

 

Rättelse: Det var inte vårkänslor som mullrade igår, det var förskalkningar av en mensvåg som brast ut sin sång idag. 

 Det snöade igår, 12 mars. Snöflingor stora som kapsyler smällde ner i den vision vi trodde började nalkas till vår. För det var vår på dagen. Jag hade jeansjacka och var allmänt nöjd med livet. Det gick så långt att jag började ana bubblande vårkänslor i magroten.  Men mars, rara och hatade mars, är lika komplex som människan är.

 

Klockan slår 07.17, 13 mars, jag vaknar. Det skrapar i öronen och urinblåsan trycker mot madrassen. jag växlar snabbt mellan en dov gäspning till ett argt nertrampat bi. Inte för att jag är kissig, absolut inte. Nej! för att det är en jävla skottmaskin som vrålar som en jävla fotbollshuligan utanför mitt fönster! Inte nog med det, så ska fanskapet sätta på sina ljusfabriker på taket som skär igenom persienner OCH rullgardiner (från Ikea, bör nämnas..) Med grus i ögon och öron börjar jag sakta funderar på om det är värt att försöka kväva sig själv i en av mina kuddar, men jag har läst om det där i en tidning och vet att det inte leder till någon död. Så jag avbryter mitt kommando och svär hela vägen till toaletten. Tömmer containern och återvänder som en flygande snöflinga ner i min varma bädd. Jag ligger ner, stirrar upp i taket, inser att ljudet har slaknat av och ljuset har gått och lagt sig. Jag börjar sakta men säkert att kurra tillbaka till min sömn, TILLS JAG BLUNDAR. Då drar fanskapet igång igen. GOD MORGON! 

Livet med magkatarr närmar sig sitt slut och därför firar jag lite. Jag ville slå hårt på kalasknappen och det slutade med att jag dricker påskmust i vinglas. Just nu. slå det!  Nu ska jag vattna blommorna! ännu mera fest, med andra ord!

 

 

 

Fy fan. Jag känner att magen skickar spyvågor längs svalget. Hur de flesta indiska män ser på kvinnor och hur de behandlar dem gör mig minst sagt rosenrasande. Måste nog spy snart. åh fy fan. 

Jag är mållös. Jag skuttar fram här hemma och om jag hade haft lite längre hår hade mitt hår dansat under solstrålarnas fasad. Vad nu?! Inte nog med att snyggingarna Therese och Victor dök upp och fyllde kärleksbarometern till max igår, så bokade jag ett par biljetter. Jag och Tove ska se Cocorosie i Berlin den 24 maj! så jävla lycklig just nu att jag tror jag smäller av! Det kommer bli en helt fantastisk helg i berlino. Nu hoppas jag att fler hoppar på det tåget! 

 

Män som slår kvinnor, män som misshandlar sin kvinna psykiskt, män som klappar till sina barn, gärna på fyllan, och självklart, oavsett alkoholhalt i blodet, förtjänar att torteras. och typ dö. 

Jag är ett offer i ett kapatalistiskt samhälle. Jag gör allt för att streta emot, det kan ni skriva opp! men nästa år, blir det på riktigt.