Hur tänkte du nu?

Det är en sak som stör mig. Det här fenomenet hände x-antal gånger här om dagen, och det lär ju knappast vara sista gången. Vad nu? 
 
Jo, jag var ute och tränade, tänjde och flåsade. När jag är ute flyter jag in i en värld av musik som rusar ut ur ett par extremt synliga hörlurar. Stora som dumboöron (nästan..)  Jag hör ingenting annat än min musik, Jag får liksom sänka volymen ibland så att jag hör att  jag verkligen andas. Jag är inte social då, helt naturligt och helt jävla uppenbart och förstårligt. MEN TYDLIGEN INTE FÖR ALLA. Okej, när jag möter människor under alla mina hurtiga turer ska alltid 2/5 BÖRJA PRATA MED EN! helt sjuk! Ser de inte att jag inte hör?! jag ser bara ett par rörande läppar och ett frågetecken som är riktat mot mig. JAG ÄR HELT FOKUSERAD PÅ MITT, OCH DU SKA FOKUSERA PÅ DITT. Jag skulle aldrig börja prata med någon (om jag inte kände personen i fråga, och kanske skulle umgås med hen) om de hade ett par vantar med sinande musik påklistrat på öronen. OCH DET VÄRSTA ÄR ATT DE INTE BARA SÄGER "Hejhej hallå, hurtigbulle" nej, för det hade varit ok. de orden kan man läsa på läpparna och vinka lite lätt så, men det är när de skall envisas med att prata SKIT. Typ "Jag såg allt att det var en ung människa som kom emot mig, man ska gå MOT trafiken, giggle, nöff) SERIÖST, VI BEFINNER OSS PÅ EN ÖDE LANTVÄG. DET LUKTAR BETYDLIGT MER KOSKIT HÄR MER ÄN AVGASER! Helt obefogat av mr pekpinne. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0