kattenihattenmittnatten.blogg.se

Ibland hjälper det att bara frysa tillvaron ett par sekunder, andas in ett knippe syre, rensa skallen och sen känna hur känslorna fladdrar runt i magen för att sedan se dem lämna den ilskna och ledsna tennsoldaten som står och romar vid vägkanten. Ett tips är att göra det när det är lite kyligt ute. Då blir den klara känslan i huvudet alldeles uppenbar. Fantastiskt. Jag gjorde det precis. 

Jag blir så trött på att tugga. Tänderna sliter brödstycket i smulor och ögonen stirrar apatiskt på en artikel om Annie lööfs fester och dess finansiering av våra skatteslantar. Jag plöjer igenom tidningen. I lugn och ro. Fortfarande tuggandes på det sega brödet. Björk fyller rummet och jag bläddrar snabbt igenom tidningen till det stundande korsordet.  Uppskattar tiden på morgonen med Björk och korsord! Det och att hänga i en park med människor och öl.  

 

Jag tuggar fortfarande. Är också fortfarande hungrig. Det känns som jag äter hur mycket som helst, men magen gapar efter mer. Jag mår illa nu.  En gam, det hade jag varit om jag hade varit ett djur. I alla fall just nu. Om en trollkvinna kom och riktade trollstaven mot mig och tvångsförvandlade mig till ett djur, ja då hade jag blivit en gam. Tänk er en gam, sittandes på en barstol, i Lindome, med ett korsord framför sig..

 

Om jag fick önska, hade jag hellre blivit förvandlad till en örn. Jag vill inte bo kvar hemma längre, jag vill lämna mitt trygga bo och se om mina vingar orka bära mig till alla världens hörn och kanter. Jag har i och för sig lite saker att ta itu med innan dess. Men nästa år, då jävlar!

 

jöbb

Det där kraffset i en godispåse gör mig fridfull. Jag blundar och ser framför mig hur flickans, som sitter på andra sätet till höger till tågets ingång,  hand leker med karamellerna i den bruna påsen. Men karamellerna slingrar sig! det är ingen kanin i hatten, direkt. Efter ca 1 minut och 17 sekunder hörs ett stön, samt en djup suck av en ren konsekvens av att tålamodet precis rann över bäckens alla stenar. Jag kan på riktigt ser hur hennes mun drar ihop sig som en rädd mussla när hon inte finner det hon vill ha. Till slut fäller ägaren till handen ner blicken ner i påsen, finner vad hon vill ha med sin lysande och suktande blick, norpar tag sitt bete, stoppar i mun och avslutar hela akten med att se allmänt belåten ut. Själv sitter jag med benen i kors, och finner hela situationen oerhört igenkännande och roande. Jag tycker det är fantastiskt. 

En skrikande röst ger ifrån sig eko i min arma kropp. Lyft, efter steg, på språng och mitt i ett hopp, och kroppen vibrerar av kommandot. Inom ett dygn kan jag lägga mig ner och andas igen. I min dröm ska  jag dimpa ner på en vaddad bår, och bli släpad hem, med valmusik i öronen. Med välutförd massage och med choklad i droppåsen tät emot min vänstra axel ska jag sikta blicken mot en bar himmel och inse att dagens äventyr knappast är slut. Jag har slitit så hårt. Inte bara rent fysiskt, även psykiskt, för ett tag. Jag har inte hunnit göra det jag finner högst intressant och föga prioterande. Imorgon börjar prioteringarna. Innan jag dör av utmattning och törst. Det är inte hälsosamt för någon att ignonera sin själv som jag har gjort.